Vår vän Carro anordnade via sitt jobb (Högalids folkhögskola) Högalidsloppet på 5 km i Smedby. Anton gick in för att gå under 20 min. Han anlitade till och med Alex som hare. Jag däremot skulle springa med Malva och hoppades på att gå under 27 min. Hon har inte sprungit snabbare än 5:20-tempo tidigare nämligen 🙂

Linn och Malva – Racerapport
Via instagram lockode Malva och jag med Stine och hennes vovve Pius. När man har vovven med sig och springer är ju rasttingen rätt så viktig haha. men Malva skötte sig innan så vi kunde köra hela loppet utan någon paus. Vid start ställde vi oss längst bak, i efterhand är jag tveksam om det var rätt val. För Malva älskade att springa om människor så första kilometern låg vi i 4-fart. Fullt ös medvetslös! Sen kom det i kapp henne runt 3 km för då började hon bli riktigt trött. Men då fick hon allt hänga på.

Bäst av allt! Har aldrig varit så många som hejat på oss (Kan varit därför hon sprang så fort också^^) Jättemånga roppade ”Heja hunden!” Perfekt för att ge massor va energi 🙂 Men Värmen tog nog Malva mot slutet, det var tryckande värme. Men vi sprang fullt ös in i mål och då stod Tessan, Anton, Alex och Johan och hejade på oss! Anton hämtade vatten och Malva fick dricka och sen blötte vi ner henne ordentligt. Vi hann återhämta oss och ta oss till målet och heja in Stine och Pius!! Han var också trött så Stine hade till och med fått dra honom runt. Inte lätt med mycket päls 🙂

Men jag är så stolt över Malva! <3 <3 <3 Hon var så duktig! Märks att hon älskar att springa och att få beröm av alla 🙂 Vi kom in på 23:41 vilket innebär ett snittempo på 4:44.. Helt galet! Nu inser jag att Malva har maskat på träningspassen 😉

Anton – Racerapport

Jag hade som tidigare nämnt bett en kompis, Alex, att agera hare åt mig. Siktet var inställt på under 20 min, en total kross av ett gammalt rekord på 22 och nåt, så jag behövde verkligen all hjälp jag kunde få.

Så med en snabb rygg att fokusera på, 75 cl rödbetsjuice och två koffeintabletter i blodet var jag redo att anta utmaningen. Jag och Alex fick dessutom sällskap på startlinjen av en nyfunnen vän, Johan, som även han är en snabb rackare. Så nu kunde väl inget hindra mig från drömgränsen?

Vi började i rask takt och trots att jag fick känslan av att Alex höll tillbaka oss ordentligt så låg tempot på runt 3:30, vilket är väldigt snabbt för mig som långdistansare. Efter några hundra meter kom vi in i det planerade tempot och allt kändes riktigt bra fram till 2,5 km, benen var starka och huvudet var helt övertygat om att detta skulle gå vägen. Därefter blev loppet en ren plåga, jag kände hur Alex rygg försvann centimeter för centimeter och tillslut fick jag istället fokusera på Johans rygg. Med kanske 1,5 km kvar såg jag även den ryggen försvinna mer och mer. Nu var det tungt, benen var slut, lungorna ville inte mer och huvudet fullkomligen hatade löpning. Det syntes också senare på klockan som visade en sista kilometertid på 4:25.

Men trots ett otrevligt möte med den berömda väggen så tog jag mig i mål. Och även om jag inte riktigt nådde hela vägen så blev jag otroligt nöjd med ett nytt personbästa på 5 km på 20:13.

Efter lite återhämtning kunde jag stolt heja in mina tjejer. Dom var hur grymma som helst och jag vet inte vem av Linn och Malva som såg nöjdast ut på upploppet, det var hur som helst en underbar syn att se Malva slutföra sitt livs första lopp! 🙂

Allt som allt, ett väldigt roligt lopp med bra prestationer och, inte minst, ett nytt fint kvitto på att man har många härliga vänner att dela en och annan korv med en varm vårkväll i Smedby.