Lördagen den 11 Juli var det dags för Tough Race i Dalvik utanför Borlänge. Ett hinderbanelopp i militär anda i en naturlig miljö. Jag körde loppet förra året och var riktigt nöjd så förväntningarna var höga!
Men lite kortfattat ska jag gå igenom bekymren jag hade innan loppet:
Jag har ju haft problem med min höft sedan Vansbro Triathlon, ett bekymmer som tyvärr dykt upp igen efter en tids frånvaro. Så onsdagen innan loppet hade jag bokat in en tid hos Tony på Jipåt för massage och genomgång av höften.
Tony gav mig snabbt diagnosen ”Snapping Hip Syndrome” vilket inebär att en sena, som går från höften ner efter låret, ligger och skaver över höftbenet. (Läs mer på http://springlfa.se/snapping-hip-syndrome/ ) Så han masserade, laserbehandlade och sträckte ut ordentligt. Skönt att få det gjort tänkte jag, så kanske problemet försvinner. Tyvärr blir det ju lite svullet och så efter en sådan behandling så jag gick två dagar och kände att höften inte alls kändes så bra.
Men på fredagen kändes allt bra och jag gav mig ut på ett kort löppass bara för att väcka kroppen och känna mig för. Efter 800 meter så kände jag redan av höften så jag stannade och stretchade lite. Sprang 100 meter men det gjorde på tok för ont och jag fick gå tillbaka hem haltandes.
Katastrof var första tanken! Det här kommer ju aldrig gå! Skickade ett sms till Tony och han sa vad jag trodde det var dvs. fortfarande en liten svullnad och irritation. Bara att leva på hoppet att det gått över till morgondagen!
Vaknar upp runt 6.30 på lördag morgon. Snabb ur sängen för att testa höften.. Känns bra! Inte så öm och haltar definitivt inte! Bra! Då kör jag tänker jag!
Kommer fram till Dalvik runt 8 och går till informationen för att hämta ut nummerlapp. Sara, Jenny och Marie, mina gamla klasskamrater från gymnasiet, står där med gapande munnar när det kommer fram att jag ska springa två gånger 😀 Dåre eller nå liknande blir jag i vanlig ordning kallad 😀 Tyvärr var det så många anmälda till elitledet så de snygga västarna inte räcker till. Jag får bara en nummerlapp och säkerhetsnålar.. Den smällen kunde jag ta 😉 Jag plockar samtidigt upp en GoPro Kamera som det är tanken att jag ska springa med på huvudet. Det är just därför jag ska springa två gånger, så att jag kan få med så mycket material som möjligt och dessutom både från elitledet och motionsklassen. Det kanske skiljer sig en del..
9,00 – Prerace möte för elitledet. Henrik Josefsson går igenom lite tips och regler.
9.25 – Uppvärmning med friskis och svettis i startfållan. En skön sista genomgång av kroppen så all stelhet försvinner 🙂
Uppvärmning i elitledet

Uppvärmning i elitledet

9,30 – Startskottet går och vi drar iväg. Tyvärr står jag lite halvtaskigt placerad och hamnar lite för långt bak. Jag vill heller inte gå ut för hårt så det straffar sig senare vilket gör att jag sen hamnar i lite köliknande scenario när vi kommer fram till leran. Det är svårt att ta sig förbi och tyvärr får jag ju inte hålla riktigt den fart jag önskat. Vi löper på och då och då tar jag mig iallafall fram några placeringar, jag vill inte råka ut för alltför mycket kö när bergsbestigningen börjar.. Tji fick jag! Kö var det ändå och bara några enstaka tillfällen att ta mig förbi. Det är en svår balansgång det där, förbi kan man alltid ta sig men är det värt det rejäla kraftansträngning och risken att stuka foten för att göra det? Jag tar det ganska lugnt och drar bra förbi när det ges bra tillfällen.
 IMG_8097.JPG
Tyvärr är det nog här som den större delen av den riktiga eliten drar ifrån. Dom kan troligtvis hålla lite mer av sin egen fart och kan därför dra ifrån.
Men tillslut tar jag mig iallafall till toppen och får starta resan nedför berget. Nu blir det lite läskigare då det går betydligt fortare och man måste ha koll var man sätter fötterna så att man inte halkar på en hal sten eller stubbe. Jag hoppar över och svingar mig under fallna träd. Jag piskas av grenar som framförvarande löpare släpper rätt i ansiktet på mig. Men tillslut så planar det äntligen ut så jag kan börja jaga dom framför igen.
Nu har vi sprungit ungefär fem km av dom åtta och äntligen dags för lite hinder.
Klättervägg, hoppa över och under, hoppa högt uppå hinder, bära sandsäck, balansera på en stock över gyttjedike.. Hindren än många och kräver sin man. Dock fullt möjliga för de flesta att klara 🙂
Det var ganska tight att krypa igenom vissa hinder

Det var ganska tight att krypa igenom vissa hinder

Efter ett bra tag får vi dra på oss en flytväst för nu är det dags för lite simning. Optimist som jag är så drar jag mig ut i vattnet för att börja crawla samtidigt som jag ser att det går att hålla sig efter kanten och promenera långsamt framåt. Men jag vill förbi! Dock lyckades det inte särskilt bra då jag hela tiden fastnade i näckrosbladens långa stjälkar och knappt kom framåt alls. Dessutom var det himla svårt att crawla med en flytväst på överkroppen 😀 Men när jag väl kom ut från all denna växtlighet så gick det betydligt smidigare och jag avancerade någon placering.

Försöker crawla med flytväst och kamera på huvudet

Försöker crawla med flytväst och kamera på huvudet

Denna simning var otroligt skön då det blev ett svalkande avbrott samtidigt som det var skönt att få skölja av sig lite lera. Men det där med att vara ren varade inte längre än tills man klev ur vattnet och sjönk ner i jorden med större delen av benen och därför fick lov att dra sig framåt en liten bit 🙂

Precis kommit upp ur vattnet

Precis kommit upp ur vattnet

Av med flytvästen och vidare framåt till lite mer över/under hinder, armgång, kryphinder, klättra i nät och en himla massa hoppande över (mestadels i) lerdiken. Hoppen över lerdikena var det som tog absolut mest på krafterna. Det var lixom inte bara att hoppa utan man landade alltid i leran vilket gjorde att man fick dra upp benen och kämpa sig uppför en brant slänt på ca 5-10 meter innan man sen vände ner lika långt igen och skulle hoppa över diket igen. Så var det väl ungefär 10 gånger och efter det var som sagt pulsen i topp och för första gången på hela loppet så gick jag en stund för att låta pulsen landa något.
Därefter var det bara ett fåtal hinder kvar innan jag kunde rusa in över mållinjen på en 40e placering.
Glad Johan efter målgång :D

Glad Johan efter målgång 😀

Därefter så blev det lite snack med folk runtomkring, dricka mer sportdryck byta kläder och sen laddning för race nummer två.
För att göra en kort sammanfattning av varv nummer två:
Det var mycket mer nertrampat och blött. Kompisen jag sprang i lag med sprang av sig en sko i leran och fick dra upp den med händerna 🙂 Simningen gick lättade då det var betydligt mer röjt bland näckrosorna. Hindren var även dom något blötare så man fick vara lite mer fokuserad när det kom till balans och armgång. Men framförallt så var det jäkligt kul att springa med en kompis! 😀
Andra målfotograferingen tillsammans med Jun :D

Andra målfotograferingen tillsammans med Jun 😀

Här är resultatet av filmen

Och här har vi den längre varianten

Jag hoppas vi ses i Dalsjö nästa år! Jag kommer definitivt att vara där 😀

www.toughrace.se

#toughracesweden