Hej på er glada läsare! 😀

Äntligen är det dags att summera årets första lopp, nämligen öppet spår. Anledningen till att det tagit så lång tid är den att jag fått för mig att renovera köket vilket inte är gjort i en handvändning och som tar den mesta av vad som kan kallas fritid 🙂 Jag är inte klar riktigt än, men jag tar en paus för att informera allmänheten om att jag fortfarande lever i allra högsta grad 😉

För er som inte är helt säkra på vad Öppet Spår innebär så kan jag berätta att det är precis samma sak som Vasaloppet, dvs 90 km skidåkning mellan Sälen och Mora. Det som skiljer loppen åt är att Öppet Spår körs på söndagen och måndagen innan själva Vasaloppet körs. Det är dessutom fritt att starta närhelst man vill mellan kl. 7 och 9 på morgonen. Ju senare man startar desto mindre kö uppför första backen..

Min dag började iallafall kl. 01.00 när klockan ringde och det var dags att kliva upp. Runt 2.30 rullade jag hemifrån för att i lugn och ro åka bilen till Mora och vara där strax före 4.

Ca. kl 4 rullade bussen mot Sälen och jag kunde bara hoppas att jag hade fått med mig all packning.

Ca 5.45 var bussen framme vid starten i Berga By och jag skyndade mig mot tältet för att hämta ut min nummerlapp. Lyckligtvis var det ingen kö att tala om så det gick väldigt snabbt och smidigt.
När jag väl var klar med ombyte och kom fram till startområdet för att lägga ut skidorna så var där redan välfyllt. Jag skulle uppskatt att det var ungefär som att starta i led 6-7 i Vasaloppet så det var tyvärr alldeles för långt bak för mina ambitioner om att få en bra tid. Men jag tog det lugnt, jag var trots allt där för att genomföra loppet helt utan större förhoppningar. Mina 14 mil som jag totalt hade fått ihop under vintern var ju på tok för lite.

När starten väl gick så fann jag ganska mycket yta brevid spåren där jag kunde staka på duktigt och köra om säkert ett tusental andra åkare. Men när jag nådde backen så var där tvärnit! Det var bara att lugna tankarna och lugnt och metodiskt ta sig uppför. Jag försökte naturligtvis hitta de få luckor som bjöds för att ta mig fram hyfsat fort men om jag vann något på det låter jag vara helt osagt.
Äntligen började det plana ut var första tanken när jag kommit upp.. MEN VADF.. Det var ju lika mkt stopp där uppe med! På Vasaloppet går det iallfall framåt när man väl kommit så långt, här var det verkligen krypfart. Så jag la mig mellan spåren och försökte ta mig fram utan att krocka med andras stavar osv. Det gäller att vara uppmärksam och samtidigt väldigt smal med sina egna stavar så man inte stör de andra åkarna! Hänsyn! Hur smidigt man än sköter sig så är det väl ändå en eller två som av principskäl måste ropa något otrevligt. Jag ber om ursäkt till er som tog illa upp av min framfart. Men hade jag inte gjort detta hade det heller inte blivit någon sub 6 tid.. Hoppas ni förstår mig 🙂

Efter kanske fem km så började det att spricka upp lite mer och genom en del sicksackande så kunde jag ta mig fram relativt smidigt. Spåren var i toppklass och jag hade ett riktigt bra glid. Efter 57:11 så var jag framme i Smågan och första kontrollen. Snabbt i med en mugg sportdryck och en mugg vatten för att sen gasa vidare.

Under vägen mot Mångsbodarna kom jag ikapp en kille från Stockholm (gul dräkt) som jag ändå tyckte såg stark ut. Jag sa åt honom att hänga på så kunde vi hjälpas åt att dra varandra och det var han med på. Så vi hängde ihop ett bra tag men några km efter Risberg så försvann han tyvärr bakom mig i någon backe. Jag trodde att han som hade betydligt bättre glid än mig snart skulle komma ikapp mig men det verkade som att mitt bättre fäste gjorde mina stigningar för tuffa att ta igen. Så nu var jag ensam att ta mig an målet som helt plötsligt var att ta mig under 6 timmar.

Det var nog strax innan Risberg som jag kollade på klockan och såg att tempot vi höll precis skulle räcka för att vi skulle ta oss under just dessa sex timmar. Men med 6 mil kvar och precis två timmar passerade så visste jag att det skulle bli en tuff nöt att knäcka!

Men kontrollerna passerades en efter en och stoppen för intag av snabb energi ( 1 gel + 1 mugg sportdryck/blåbärssoppa samt 1 mugg vatten) avlöpte snabbt. Oftare och oftare kollade jag av klockan och såg att jag fortfarande höll tiden (förutsatt att min allt tröttare skalle hade räknat rätt).

I Oxberg hann jag med ett snabbt snack med Kia som för stunden höll sig lugn med speakermikrofonen 🙂 Kul med ett första bekant ansikte under loppet!
Jag började nu känna mig aningen sliten, men vetskapen om att tiden var inom räckhåll gav ändå tillräckligt med energi för att hålla igång maskineriet. Så gjorde även de mentala bilderna av att ”snart blir det plattare”. För varje stigning så tänkte jag att det här nog är den sista men titt som tätt dök det ändå upp nya..

Eldris – knappt 9 km kvar, en växande blåsa i handen och ömma armbågar. Bara att kriga vidare! Tiden såg ut att hålla skapligt även om jag började bli lite orolig och någon extra växel var inte att tala om.. Det var först med ca 2 km kvar och ca 12 min tillgodo som jag insåg att det här definitivt skulle gå vägen. Tid att njuta kan man tycka men inte jag inte! Fram med hornen och kötta vidare.. In på målrakan och även där full gas.

MÅÅÅÅL!! 5,56,16 blev tiden och innebar placering 440 av ca 8500 startande. Jag är helnöjd!

 

Till nästa år kommer jag satsa lite hårdare med träningen inför Vasaloppet. Målet är att ta medalj så under 6 timmar kommer vara nödvändigt även om föret är betydligt sämre än det var iår. Förhoppningsvis kan jag ta mig neråt fem timmar…
På målrakan har jag bestämt mig att jag nästa år ska se till att njuta lite mer! Publiken hejar och ropar ju så det vore förstås kul att få höra och njuta av det lite mer. Kanske vinka lite tillbaks också? Man måste ju faktiskt bjuda på sig själv ibland! Sträckan är såpass kort att tiden inte lär påverkas nämnvärt av att man slår av lite på takten. Vad har det för betydelse om det kör om 10 pers när jag ändå inte lär vara i närheten av någon topplacering?

Att åka öppet spår var dessvärre inte alls lika kul som att åka Vasaloppet. Lite saknade jag ju att ha massvis med publik efter spåren som hejar på. Visst fanns det en del tappra själar efter vägen men inte i närheten av samma stämning som på VL. Därav bli det självklart fokus på VL nästa år!

Hoppas iallfall att jag har gjort någon annan sugen att ta sig an Vasaloppet tills nästa år eller kanske något annat år framöver! Hur det än är så är det en milstolpe och en upplevelse att ta med sig för resten av livet! Dessutom är träningen på vägen dit något som får alla att må bättre i kropp och själ!

Är det någon som vill ha lite tips och motivation så får ni gärna skriva till mig så lovar jag att göra mitt bästa för att ge er det ni saknar!

Må gott!

 

Jag fastnade på bild två gånger iallafall 🙂