Skärmavbild 2016-08-23 kl. 20.40.10
Äntligen en racerapport värd att lägga lite tid på ? För i helgen som var befann jag mig i Kalmar och genomförde min första Ironman. Såhär gick det till:
Onsdag kväll dök jag upp hemma hos Patrik i Kalmar. Han och Daniel hade redan varit och hämtat ut sina ryggsäckar och startbevis när jag kom dit så jag blev fett avundsjuk ? Istället kom tre ungar och mer eller mindre använde mig som häst/cykel i en timme innan jag hade tömt mina energidepåer och var redo att börja kolhydratladda ?

Nu är ju kolhydratladdning inget jag håller på med utan jag brukar äta som vanligt inför tävling. Det jag istället laddar med är Beet Boost vilket verkar göra succé varenda gång! Jag har faktiskt inte vågat avstå det innan en enda långdistanstävling sen jag testade det första gången och hittils har jag verkligen lyckats nå mina mål vid samtliga tillfällen. Placebo eller inte? Forskningen tyder iallafall på att det ger resultat sett till vad jag har läst..

Rödbetsjuice i pulverform som faktiskt smakar helt okej :)

Rödbetsjuice i pulverform som faktiskt smakar helt okej 🙂

Torsdag morgon vaknade jag med SMÄRTA i vänster knä. Vart fan kom det ifrån?! Jag hade ju inte tränat på flera dagar.. Jag var iallafall ivrig att komma iväg och hämta min ryggsäck så jag åkte själv in till stan och registrerade mig.
 Sen traskade jag stolt omkring med min ryggsäck på ryggen och kikade in lite av mässområdet i ösregnet.. Trimate levererade direkt då jag fick se en grymt snabb hjälm som jag dock inte kunde köpa där och då pga försenad leverans.. Det fick bli en tur dit på fredagmorgonen istället.
Lite senare på dagen gav Jag, Patrik och Daniel oss ut på en cykeltur utefter fastlandssträckan. 4 mil drog vi ihop och jag kände mig inte pigg någonstans. Halsen kändes halvtaskig och nacken fantastiskt klen.. Benen hyfsat okej iallafall..
Tipping point? ;) Nejdå, vi bara plojade. Jag vurpade inte ;)

Tipping point? 😉 Nejdå, vi bara plojade. Jag vurpade inte 🙂

På kvällen var det pre-race möte i tennishallen. 1 timme med först några intervjuer och därefter regelgenomgång. Det finns visst många sätt att bli ”disqualified” under en Ironman tävling.. Eller hur Daniel ?
Roligast med pre-race mötet var att träffa alla nya människor. En hel del snabel-a:n från Instagram rörde sig i vimlet och det var sjukt kul att träffa alla! Somliga skulle jag senare träffa på typ lite överallt både före, under och efter tävlingen ?
Fredag morgon
Fort in till mässan och köpa min nya hjälm! Råkade även slå till på en till slang, nytt multiverktyg, kolsyrepump och patroner. Så nu kände jag mig all-set för bike check-in. Åkte hem till Patrik igen och testkörde hjälmen och den kändes genast helt underbar! Inge vindbrus och skön passform – perfekt! Sen var den som sagt snabb också! ?
Skrev jag att den var snygg? :D

Skrev jag att den var snygg? 😀

Cyklarna checkades in runt tretiden och sen fick jag vara fotograf när de andra körde Ironkids.  Efter blev det lite shopping av merchandise innan vi åkte hem, käkade kvällsmat och försökte komma i säng relativt tidigt.
Cykeln på plats i växlingsområdet

Cykeln på plats i växlingsområdet

Raceday!!
Klockan 4.00 ringde alarmet och det var bara till att kliva upp direkt. Några limpmackor senare så rullade vi in mot tävlingsområdet. Jag torkade av hjälmen som var blöt av all dagg och dimma som hängde i luften, kontrollerade så att jag hade allt i mina racebags och började mentalt försöka förbereda mig för tävlingen. Men mitt psyke höll totalt på att knäcka mig! Jag har nog aldrig varit så nervös.. iallafall inte på väldigt länge! Jag trodde nästan att jag skulle kräkas! Men det blev lite bättre när jag fått på mig våtdräkten och började jogga igång..
Starten
Jag självseedade mig till en beräknad simtid mellan 1.10-1.20. Kanske jag i bästa fall skulle lyckas simma så fort med bra simmare omkring mig? Jag fick iallafall stå där med både Daniel och Patrik som med deras rutin var en trygg stöttepelare ?
De flesta har tagit på sig simmössorna så jag tänker att jag iallafall ska testa min så det inte uppstår något som ska stressa upp mig senare. När jag tar av mig den igen så säger Patrik att jag har ett hål i den. ”Du skämtar” säger jag men konstaterar sen att jag faktiskt har det. Men det var så litet så jag tänker att om jag vänder det bakåt så ska det väl vara lugnt. Tänk så fel man kan ha!! När startskottet går och jag i lugn och ro tänker sätta på mig mössan medan vi promenerar framåt så händer det som inte får hända: Den spricker hela vägen upp!! Paniiiik!
Jag kutar till närmaste funktionär som  förklarar att dom har mössor vid vätskestationen i startfållan. Tränger mig igenom alla i kön, får snabbt upp en mössa och kan äntligen slappna av lite. När jag kommer fram till vattnet så stor Patrik och Daniel precis där, redo att hoppa i vattnet. En gruppkram senare så simmar vi iväg..
På väg i ren panik för att hämta en ny mössa

På väg i ren panik för att hämta en ny mössa

Simningen
Det kalla vattnet sipprar sig försiktigt in i våtdräkten. Men jag är redan varm så det är lugnt. Det är mest fötterna som fryser.. Men jag simmar ganska lugnt framåt, känns onödigt att stressa iväg. Kommer fram till första bojen efter kanske 500 meter (?) och skiter halvt på mig av alla maneter som verkar ha samlats där. Men jag rundar bojen ganska tight utan att behöva slåss med någon. Skönt tänker jag! Sen simmas det vidare. Lite imma på vänster lins men höger är glasklar. Imman i luften ligger dock tät så man ser knappt land härifrån.. Bara en jäkla massa ljusblå badmössor.. Jag tar rygg och simmar efter strömmen.
Simningen förflyter ganska bra fram tills man simmar under den första bryggan. Där verkar irritation uppstå när det blir lite trångt. Någon verkar ha fått damp och simmar kors och tvärs över mina ben.. Men det konstigaste uppstår när vi simmar under bron med några hundra meter kvar. Någon tar ett kraftigt grepp om min vrist och försöker typ dra sig framåt.. Okej att man kan råka dra sin hand över någon, men det här var verkligen ett stadigt grepp och jag blir livrädd att mitt chip ska lossna! Men det går bra och jag kan simma vidare mot målet.
Tid på simmomentet: 1.15.17
T1
Hittar snabbt min bikebag och springer in i tältet. Frågar killen brevid om jag skulle kunna få lite solskydd som han håller på att smörja in sig med. Plötsligt så börjar han spraya över mig så jag får ett moln i både mun och ögon.. Inte jättegott! Men snällt som fan! ?
Plötsligt dyker Patrik upp som gubben i lådan. Sjukt kul att heja på honom redan i T1, jag trodde jag skulle behöva cykla ikapp honom ?
Efter ombyte springer jag till muggen då nöden inte har någon lag och jag vägrar cykla 18 mil med full blåsa från start ?
När jag kommer ut från muggen så kommer jag på att jag glömt min nummerlapp!! Jag får springa tillbaks till funktionärerna, be dom leta rätt på min påse så jag kan få tag på nummerlappen. Lyckligtvis är dom sjukt hjälpsamma och snabba så jag tappar nog max en minut på detta, dom erbjuder sig även att packa ner min påse igen. Vilka hjältar!!
Jag springer till cykeln och lämnar T1 samtidigt som Patrik ?
Tid T1: 7.27 min.
Den ack så obligatoriska nummerlappen

Den ack så obligatoriska nummerlappen

Cykling
Ni vet känslan när man får cykelskorna att klicka i pedalerna på första försöket.. Hur gött som helst! Jag tror jag kör om 5-6 pers bara i ”hoppa på cykeln” momentet ? Sen bär det iväg mot Öland.
Ölandsbron går trögt uppför men oj så lätt nerför. Men det är så mycket dimma att visiret blir fullt av vattendroppar och sikten ganska dålig. Så jag håller igen något men kör om bra många där på bron. Väl ute på öland och den nylagda asfalten så rullar cykeln hur lätt som helst! Jag är nästan orolig att jag kör för hårt men slår tillbaks tanken när jag faktiskt inser att det knappt känns som att jag tar i.. Den känslan samtidigt som man ligger i 40km/h på flacken är inte så dum..
På vägen ner mot Mörbylånga går det verkligen hur lätt som helst! Snitt 36km/h ungefär och då har jag hunnit växla några ord med flertalet snabel-a:n ?
Därefter börjar det lite tyngre partiet med lite haltaskig asfalt på några ställen och faktiskt liiiite motvind en sträcka. Men jag biter ihop och kör på, inte för hårt men ganska hårt ?
Efter 9 mil klarar jag det inte längre.. de senaste två milen har jag haft ångest att jag inte stannade vid förra kontrollen och besökte muggen. Cyklingen är en pina! Men efter mitt 3-4 minutersstopp så hoppar jag upp på cykeln med en lätthet och grym känsla att jag rentav bara njuuuuter hela vägen in till fastlandet där många goa vänner och övriga publiken lyfter en framåt.
Jag känner mig stark, jag har ju cyklat den här sträckan förut och vet vart jag ska. Det känns himla bra! Så jag trampar vidare till vändpunkten och kan lättsamt räkna ner milen kvar till mål. De sista 3 milen är lite tyngre men det känns ändå bra hela vägen in i T2.
Tid för cyklingen: 5.16.39. Snitthastighet 34.11 km/h.

Kände mig stark under cyklingen

img_1203.jpg

T2
In på muggen igen, lika bra att göra det innan löpningen så jag slipper ev bekymmer där.. Går snabbt! Ut mot ombytet, hittar påsen snabbt igen, drar upp skorna och märker: JOHAN DIN IDIOT!! Du har ju glömt att sätta dit snabbspännet på snörena!! Så jag får gott knyta de extremt korta snörena.. Sen slänger jag på mycket liniment på insidan överarmen och kutar iväg. (För den som undrar över linimentet så brukar jag få sjuka skavsår på just innerarmen av allt skav mot dräkten..)
Tid för T2: 4.36
Löpningen
Springer iväg ut på kullerstensbeläggningen och känner att fotdynorna är lite ömma. Men benen känns pigga och farten känns riktigt bra. Det är faktiskt lite jobbigt med allt folk som hejar fram oss där på de vinstilla och varma gatorna. Lite för hög volym för min smak just då.. Men jag tänker positivt och ler samtidigt åt hur fantastiskt grym pubilk det ändå är! Dom hejar fram oss som hjältar!
Löpningen går lätt hela första varvet även om jag tycker det känns så himla långt tills vi får vända tillbaks mot stan. Jag joggar lätt igenom de första kontrollerna men ser till att dricka något varje gång. Efter 2-3 kontroller inser jag att jag är kass på att dricka och jogga samtidigt så jag promenerar istället ?
Blir överraskad när vägen svänger in mot Fredrikskans där vi får ett armband för varvpasseringen. Denna gamla kultarena som den väl ändå är..? Tänk vad många poäng ÖSK har samlat in där ?
Blått band får jag iallafall och springer vidare mot stan. Den här gången känns publiken bara upplyftande ?
Blir sjukt glad när jag blir påhejad av Nina, Anderas och Wilda

Blir sjukt glad när jag blir påhejad av Nina, Anderas och Wilda

Springer vidare och efter totalt ca 24,5 km börjar mina lår krampa lätt. Jag tänker att jag ska springa vidare men inser att det är bättre att stanna och försöka massera låren. Det blir något bättre och jag kan springa vidare till nästa kontroll där jag nu tar av allt jag kommer åt. Energin ska in och jag kan bara hoppas att magen pallar det. Det funkar! Jag springer vidare..

Strax innan Fredrikskans kommer jag ikapp Daniel. Men det ser ju inte jag så han får ropa på mig ? Så glädjande att se honom men jag lär springa vidare! Rött band på armen.. mot stan.. springer förbi läktarna igen och försöker få igång publiken lite mer.. Kör en fistbump med Paul som ger mig cred och hävdar i högtalarna att jag är energi ? Det ger energi! ? Sista varvet nu.. Kämpa! Aningen kramp i baksida lår har jag känt av så jag stannade och sträckte ut baksidan en sväng. Det går tungt nu.. tempot har gått ner ganska mycket men jag ser på klockan att det finns en möjlighet att nå under 10.30 om jag bara inte tappar alltför mycket tempo. Så jag kämpar vidare, intar mer energi vid depåerna och njuter av att få promenera de korta bitarna igenom dom.
Sen, men ca 5 km kvar så lossnar det. Energin sprutar i kroppen när jag inser att jag snart kommer gå i mål! Nu springer jag igenom kontrollerna igen, kastar i mig det lilla vatten jag lyckas träffa munnen med och försöker samtidigt njuta av stunden. Sub 10.30 är inte så viktigt säger jag till mig själv. Lyckas jag så är det grymt kul, gör jag det inte så har det ingen betydelse!
När jag sen kommer in på den långa rakan och ser målportalen några hundra meter bort så kan jag bara njuta! Jag skiter i min tid och låter någon springa om mig på den röda mattan, jag bryr mig inte. Jag njuter! Höjer armarna i skyn, kör en high five med Paul och springer in i mål! YES!!
JOHAN, YOU ARE AN IRONMAN!!!!
Tid för löpningen: 3.45.14. Snitthastighet 5.20 /km
I AM AN IRONMAN!!

I AM AN IRONMAN!!

Efter att ha fått en medalj runt halsen så möter jag upp Nina, Andreas och Wilda bakom målet! VIlken glädje!! Jag minns så starkt hur jag, Andreas och Wilda mötte upp Nina på samma vis förra året! Det betydde så himla mycket att se dom stå där och gratulera mig! Underbara fina vänner!
När jag sen hade pratat färdigt med dom leddes jag in i Athletes Garden där Mat, massage, isbad och dusch väntade. Så himla härligt och man kände sig som en kung där inne. Grym service funktionärer!!
Avslutningsvis vill jag tacka er alla som har peppat mig under min uppladdning för detta lopp, och alla ni som har gratulerat mig efter målgång. Ni är alla underbara och ger mig energi att sikta mot nya mål!

Medaljen