i lördags 8/8 gick startskottet på Kalmar kanalsim. Ett lopp som är 1800m och går igenom Kalmars kanal. Jag stor på startlinjen med många andra. Ett lopp jag inte gjort tidigare. Jag hade ett mål att jag ville simma på 35 min.
Det var skönt i vattnet men väldigt grumligt, alla startande startar i vattnet. När startskottet går av så är det bara ner med huvudet och börja simma. Jag känner ganska snart att jag kanske gick ut lite för hårt, men jag tänkte, låt det bära eller brista. Efter ca 300-350m så börja jag komma in i andningen allt känns toppen. Det är väldigt trångt i vattnet och man både får och ger en massa smällar. Men bara att bita ihop och försöka att göra det bästa av situationen:) vi simmar under totalt 3st broar varav den sista av dessa 3 är ca 100m och helt kolsvart, där inne är känslorna blandade av panik, stress, mysigt och utmanade. 
När jag simmar över mållinjen så känns allt toppen, känner mig fortfarande stark och skulle kunna fortsätta en bra bit till. Min tid blev 27,54!!! Jag blev nästan lite chockad! Är otroligt stolt över min prestation idag. Slog mitt mål med dryga 7 minuter!! Jag har sagt det innan säger det igen #kanjagkandu det är precis detta allt handlar om! 
Jag har haft jätte stor fobi för vatten utomhus. Badade med skor upp i tonåren och vägrat simma eller bada i vatten jag inte känner till. Det som skrämmer mig i vatten är sjögräs, alla djuren, allt som finns under utan. 
Men genom försöka och inte ge upp så har jag kommer otroligt långt i min rädsla i vatten. Man måste våga bita ihop å göra det. Jag kan idag simma i Open Water utan problem.